Still Alive

IM BACK.

Ber om ursäkt för mina ickeexisterande uppdateringar här på bloggen.

Efter Cairns låg en återkomst till Melbourne framför mig.

Lustigt nog hamnade jag och Kiran på samma flight. Vi båda blev lika schockade när vi steg av planet. Cairns är extremt varmt och soligt n hög luftfuktighet vanligtvis. Min typiska tur  innebar dock att vi mest fick regn. Så när vi kom till stekande, strålande sol i Melbs så blev vi verkligen förvirrade.

Nu var det alltså dags att försöka hitta ett jobb och tjäna pengar. Först blev det dock en return till Greenhouse och kompisar från min första vistelse i växthuset. Quentin, Juan Paulo, Nico, Davide, Lea, osv.

Jag märkte att ca 80% av detta hostel nu var invaderat av den franska nationen. Jag försökte "prata" så mycket franska som möjligt, (eller snarare försöka imponera genom att säga franska ord och peka på saker haha) roligt var det i alla fall.

Fast forward och jag hittade ett shared house i West Footscray. Western suburbs. 12 pers i ett litet hus. Anledningen till att jag flyttade in var en låg kostnad. 120 Aud per vecka. Folket i huset gör det också mycket bättre. För tillfället är Svenskarna största nationaliteten till antalet. Jag, 2 grabbar från Stockholm, 1 kanadensare från Vancouver. 2 lads från Durhum i England. 2 störtsköna tyskar, 1 kille från Japan. 2 tjejer från Taiwan o h 1 märklig kvinna från Filippinerna.

Jag, och 1 tysk samt japanesen har dragit nitlotten och delar rum med henne. Det är 100% den första människa som gått mig på nerverna sedan jag kom till Australien. Om ni inte redan visste så har jag ett ganska stort tålamod med folk överlag. Det blev dock för mycket när hon klagade på att jag rör mig för mycket när jag sover. Eftersom sängarna är väldigt känsliga för rörelse. Förutom detta så diskar hon aldrig sin disk och en tvåvägskonversation med henne är totalt omöjlig. En typisk konversation består av att hon kontinuerligt pratar om sitt egna ointressanta liv, och reflekterar högt över sina problem. Även om ingen vill lyssna...

Aja, nog med bölandet. Om vi ska ta fram något positivt så kan Jag avslöja att jag har ett jobb. Jag är numera en extremt irriterande person som frågar alla som går förbi "Just a badge for the paralympic team"?. Jag säljer alltså pins och nyckelringar för Australiens paralympiska kommitté. Det är extremt roligt och utvecklande eftersom det bara är att prata med människor och försöka mjölka ur så mycket pengar som möjligt. Enda nackdelen är att det endast är comission som lön. Men mina kollegor och själva jobbet samt friheten väger upp för det BIG TIME.

Den gångna veckan var jag på en roadtrip med jobbet. En mycket bra bonding experience med resten av teamet och jag lärde mig väldigt mycket. Ser fram emot att fortsätta jobba med detta och utveckla mina säljarSkills.

Något annat Jag ser fram emot är att träffa min polare Nolin eftersom han flyger hit om mindre än en vecka. Planen är att så småningom utforska mer av Australien tillsammans. Och det kommer bli grymt kan jag lova

Take care lovely People ️